Idag är det precis 2 år sedan den kvällen jag träffade min älskade Göran. Jag minns det som om det vore igår, blötsnö och blåst och då jag såg han för första gången var det en anonym man som gömde sig under en mössa och en sweatshirtluva. Tänk vilken tur att jag for dit, för jag tvekade inför vädret och kände mig lite sliten. Göran satt och berättade sin livs historia och jag hörde knappt en tredjedel i den stökiga lokalen, men jag var nöjd att bara få sitta och titta på han. Sen den dagen har vi hållit ihop, han är min livskamrat.
Gud vad jag älskar dig nu och för alltid!!!
